Så håller du jämna steg med den förändrade miljölagstiftningen för kraftanläggningar
Ökande utsläpp av kväveoxid, svaveldioxid, partikelutsläpp etc. har skapat oro bland olika regeringsorgan och hos människor över hela jorden. Stränga regleringar och utsläppsstandarder har implementerats av regeringar och miljömyndigheter för att minska dessa utsläpp. För att uppfylla utsläppsstandarderna har industrier globalt infört industriutsläppskontrollsystem. Marknaden för industriutsläppskontrollsystem har expanderat kraftigt på grund av ökad industrialisering, ökad global handel, och höga globala effektbehov. Men hur håller man jämna steg med en lagstiftning i ständig förändring?
Den nyligen genomförda större förändringen av miljölagstiftningen i EU-området, Industriutsläppsdirektivet, (IED, 2010/EU), togs i bruk den 24 november 2010 och påverkar energiproduktionsindustrin. Direktivet skapades för att sammanföra flera olika delar av EU-lagstiftningen gällande industriella utsläpp under ett direktiv och omfattar industriella aktiviteter med stor föroreningsrisk och utsläpp i luft, vatten och jord. Föroreningar som omfattas är bland annat kväveoxid, svaveloxid, CO, VOC, metaller och metallföreningar, damm och fina PM-, CI- och F-föreningar, dioxiner samt furaner.
IED:n har senare kompletterats med bästa tillgängliga teknik-referensdokument (BREF:r) som utgör en referens för riktlinjer för nationella miljötillstånd. Efterlevnad av IED krävs från 7 januari 2016 och framåt om inte en undantagsplan överenskommits med EU-kommissionen. Baserat på en nationell övergångsplan, Transition National Plan (TNP) kan länder överskrida utsläppsgränsvärdena (ELV) på valda anläggningar men måste efterleva kraven senast 2020.
Vid en första anblick verkar det som om mycket har ändrats under de senaste åren men sanningen är den att den nationella lagstiftningen och utsläppsgränsvärdena redan varit på en striktare nivå i flera medlemsstater innan införandet av IED. Studerar man EU-områdets miljölagstiftningshistorik visar det sig snart att det i själva verket tagit lång tid att nå dit man är idag och de sex miljöåtgärdsprogrammen före IED redan hanterat samma frågor under de senaste 40 åren.
De första försöken att skapa en gemensam miljölagstiftning i det europeiska ekonomiska området sträcker sig tillbaka till början av 70-talet när den första FN-miljökonferensen hölls i Stockholm. Som ett resultat av mötet beslutades den första EAP:n i november 1973. De viktigaste frågorna innefattade prevention, minskning och inneslutning av miljöskador, bevarandet av en ekologisk jämvikt och rationell användning av naturresurser. Metoden baserades på skydd av enstaka miljömedia i stället för en holistisk och integrerad metod, vilket först uppnåddes i den 3:e EPA:n ett decennium senare. De första förberedande åtgärderna för utsläppskontroll nämndes emellertid redan under utarbetandet av den första EPA:n.
De första incitamentbaserade instrumenten för utsläppskontroll, såsom skatter, subventioner och handelsbara utsläppsrätter tillkännagavs under den 4:e EPA:n 1990. Den 5:e EPA:n introducerade det sektoriella och konsensusorienterade tillvägagångssättet som satte medium- och långsiktiga mål för minskningen av vissa föroreningar. Den mötte starkt motstånd från medlemsstaterna vilket ledde fram till en ny agenda som stöddes av flera medlemsstater. Denna nya agenda motsade de ambitiösa idéerna från den 5:e EPA:n, och lade grunderna för ett bredare men samtidigt mindre engagerande tillvägagångssätt för miljöskydd och utsläppskontroll.
Ny målorienterad lagstiftning som satte maximala nationella utsläppstak för nyckelföroreningar introducerades, och gav medlemsstaterna friheten att välja hur de skulle uppnå nödvändiga minskningar. Dessa innefattade t.ex. utsläppskontrolldirektiv för större förbränningsanläggningar (2001) och CO2-utsläppshandelsdirektivet (2003). Även de tre Århus-pelarna: informationsfrihet, andelar och tillgång till rättslig prövning, introducerades och är fortfarande en del av IED.
Den 6:e och samtidigt sista EAP:n före IED var motvillig till att sätta mål och identifiera nyckelinstrument för att kontrollera utsläppen men formulerade ett ramverk av allmänna principer och mål för olika nyckelfrågor. Dessa innefattade även reformeringen av kemikaliepolicyn och policyer för att reducera växthusgasutsläppen inom EU.
Det kan även noteras att förberedelserna som föregick IED:n har tagit fyra årtionden och kommer därför påverka den kommande utvecklingen av miljölagstiftningen. Det bästa rådet är att fortsättningsvis söka efter mer miljösäkra/mindre skadliga alternativ och att följa förändringarna som sker på området. Ett bra sätt att hålla sig uppdaterad med det som pågår är att hitta en pålitlig och kunnig partner som kan hålla dig informerad.
Vill du läsa mer om IED? Ladda ner artikeln
