Köldmedier förr och nu

Artikel

Köldmedier är gaser i flytande form som används som media för värmeöverföring i kylmaskiner. Att köldmedier används i kylmaskiner beror på deras förmåga att omvandlas från flytande form till gasform när de absorberar värme från omgivningen, respektive omvandlas från gasform till flytande form när de avger värme till omgivningen. Denna möjlighet att byta form gör det möjligt att transportera även stora värmemängder med ett relativt litet massflöde av köldmedium.

Egenskaperna hos ett köldmedium beror till stor del på det tryck och den temperatur som det utsätts för. Även om alla kylmaskiner i princip fungerar på liknande sätt, beror kylkapaciteten – liksom köldmediets tryck och temperatur vid drift och under distribution – på den aktuella processen och tillämpningen. Tryck och temperatur påverkar egenskaperna hos köldmediet, så det behövs köldmedier med olika egenskaper. Även pris och miljövänlighet påverkar valet av köldmedium. Allt strängare lagstiftning har gjort det nödvändigt att hitta köldmedier som är så miljövänliga som möjligt.

Vilka typer av köldmedier som har använts har de senaste decennierna ändrats på grund av förändringar i regelverket. Först togs ämnen som skadade ozonlagret bort, och idag elimineras köldmedier som påverkar den globala uppvärmningen. Dessa förändringar kräver inte bara att nya köldmedier introduceras, utan även att vi förstår deras annorlunda egenskaper. Utöver miljöhänsyn lyfts även säkerhetsaspekterna fram, bland annat på grund av brandfaran hos många köldmedier.

Historia

Det första fungerande kylskåpet byggdes av den amerikanska uppfinnaren Jacob Perkins som använde eter som köldmedium. Hans genombrott gjordes på 1830-talet, när innovationer inom kyla framför allt åstadkoms genom upprepade försök. I början av 1900-talet användes fortfarande koldioxid (CO2) ammoniak (NH3), svaveldioxid (SO2) och klormetan (metylklorid, CH3Cl) som köldmedier, men på grund av att ämnena är giftiga, hälsofarliga i höga koncentrationer eller eldfarliga så letade man efter mindre riskabla alternativ.

Det systematiska sökandet efter andra generationens köldmedier började på 1930-talet. Omfattande efterforskningar utfördes för att hitta i synnerhet säkra och långvariga köldmedier. Den amerikanske kemisten Thomas Midgley och kemiföretaget DuPont fokuserade på åtta lovande grundämnen och deras föreningar: kol, kväve, syre, svavel, väte, fluor, klor och brom. Midgleys efterforskningar ledde till att halogenerade kolväten började användas inom kyltekniken. CFC-köldmedier (med klor, fluor och kol) hade många olika användningsområden eftersom de inte var eldfarliga och dessutom giftfria och kemiskt stabila. De första CFC- och HCFC-köldmedierna (väte, klor, fluor, kol) fick av DuPont varumärket Freon, ett namn som fortfarande används för att beskriva föreningarna.

De första misstankarna kring de skadliga effekterna som CFC-köldmedel har på ozonlagret kom redan på 1970-talet, men det var inte förrän slutet av 1980-talet som utvecklingen av tredje generationens köldmedier utlöstes av en medvetenhet om att hålet i ozonlagret i atmosfärens översta lager kunde kopplas till freon – CFC:er och i synnerhet HCFC:er. Det ledde till internationella överenskommelser om att begränsa användningen av freoner, varav det viktigaste är Montrealprotokollet från 1987. Användningen av CFC:er som köldmedium upphörde 1995 och HCFC-köldmedier kommer att fasas ut senast 2029. Freonerna har ersatts av HFC-köldmedier och naturliga köldmedier.

EU:s F-gasförordning som trädde i kraft 2014 hade stor påverkan på hela kylindustrin, och i synnerhet på användningen av vissa köldmedier. 2017 intensifierades det ytterligare på grund av prishöjningar och försämrad tillgänglighet. Huvudorsaken har varit de nu gällande kvoterna: mängden nya köldmedier som får säljas inom EU fördelas genom olika kvoter till olika marknadsaktörer. Dessa kvoter kommer att minska fram till 2030.

Det har inneburit störst förändring för de köldmedier som har högst påverkan på den globala uppvärmningen, som R404A och R410A samt vissa kemiska föreningar. I början av 2018 hade en stor tillverkare av köldmedier tillkännagivit att man inte längre kommer att tillhandahålla R404A inom EU. Dessutom har produktionen av vissa komponenter som används i köldmedier minskat, vilket också begränsar tillgängligheten. De effektivaste ersättningarna för ozonskadande CFC:er och HCFC:er är för närvarande dels HFC:er (såsom R404A som används i ishallar) och så kallade naturliga köldmedier (varav främst CO2 och NH3 används i ishallar). HFC-köldmedier är dock starka växthusgaser: utsläpp av ett kilo HFC:er motsvarar mellan 1 000 och 3 000 kilo koldioxid (CO2). HFC:er täcks därför av Kyotoprotokollet, och deras användning kommer att begränsas i framtiden. För närvarande finns inga restriktioner planerade för användningen av HFC:er inom kylutrustning för ishallar.

 

Köldmedier förr och nu

Utvecklingen av köldmedier

Sammanfattningsvis ser vi hur utvecklingen inom kylbranschen delvis har lett tillbaka till utgångspunkten. Koldioxid och ammoniak, som visade sig fungera för över ett århundrade sedan, är de mest effektiva och även mest miljövänliga alternativ som är tillgängliga idag. De säkerhetsrisker som upptäcktes under 1900-talet kan hanteras genom bra utbildning och extrem försiktighet.

I Algol Chemicals produktportfölj finns kaliumformiat och kalciumklorid, som används i sekundärkretsar, liksom köldmediet ammoniak. Även om vi är en relativt ny aktör inom ammoniak är vi redan väletablerade på de finska och skandinaviska marknaderna för köldmedier. Vår fabrik i Kvarntorp (f.d Amixo/Svensk Ammoniakteknik), som vi köpte våren 2015, producerar två typer av ammoniak: premium 99,98 och standard 99,8. Vi erbjuder även ammoniakutbildning för att främja säker produktanvändning liksom en återvinningstjänst för att tömma och återfylla gamla ammoniaktankar.